torsdag 8 februari 2018

Begravd historia - bevarad bland sågspån!

 
 
 
 

Idag (8 feb 2018) började vi skotta bort övervåningens isolering i Östra Flygelns norra del. Mest sågspån förstås, men därunder hade man kastat allt möjligt skräp som träklossar, snören, tygbitar, mm.  
Dessutom såg vi ett par loss-rivna bitar av dagstidningen "Vestmanlands Läns tidning fredag den 9 maj" - spännande!
Omedelbart försjönk Anna och jag förtjust i dessa små fragment av nutidshistorien.



Tyvärr saknades årtalet, men efter lite googlande kom vi fram till att det måste ha varit fredagen 9 maj 1930. Många notiser var sönderrivna och mycket saknades, men några ledord kan räcka långt ibland - eller hur?
Vad hände då för nästan 88 år sedan?

Från Motala meddelades att "Hällabacka Vagnfabrik i Borensberg lagts i aska".
Även en lagerbyggnad blev svårt brandskadad och tragiken blev ändå större då ägaren tyvärr hade försäkrat för lågt. Kanske tur att företagets grundare, smeden och vagntillverkaren Per August Lindqvist född 1849, avled redan 1926 och slapp uppleva katastrofen.
Han flyttade till Hällabacka i Borensberg redan 1875 och hann bedriva sin vagns-tillverkning i 51 år innan han dog. Dessa fakta hittades på Vagnhistoriska Sällskapets hemsida.


Från London meddelades att "Situationen i Indien har förbättrats". Ministern för Indien, Wedgewood Benn, meddelade att den allvarliga arbetskonflikten vid Great Indian Peninsular Railway slutat. Även strejken bland åkarna i Kalkutta hade avblåsts. Och muhammedanerna ogillade Gandhis frihetskampanj och ville inte ansluta sig.
Efter att underhuset hört denna uttömmande rapport gav de sitt erkännande till soldaternas och officerarnas svåra arbete samt avslutade med att ge förnyat förtroende till vicekungen i Indien. Detta var i sanning andra tider!


Artikeln "Monument över Latham" meddelade att en insamling hade startats i Paris för att skapa ett monument över det försvunna hydroplanet Latham 47 02.
Det försvann 18 juni 1928 över Barents hav, under färd Tromsö - Spetsbergen, med bl a Roald Amundsen ombord och hittades aldrig. Avsikten var att hjälpa till i spaningarna efter det försvunna luftskeppet Italia (googla gärna - den historien är också mycket läsvärd).


Bostadsläget i Sala samt div idrotts-referat lämnade både Anna och mig ganska ointresserade.

Men den tyvärr fullständigt sönderrivna artikeln
om en svensk dam som 1925 dog i Italien hade vi velat läsa. Hon föddes i ett nordiskt allmogehem men ligger nu begravd i en italiensk adelssläkts gravkapell. Hon gifte sig med en italiensk greve och lärde sig italienska under ett långt liv i Italien. Efter mannens bortgång förvaltade hon dugligt ett antal gods.

Men hennes namn - det saknades tyvärr.


Och vad kan vi lära oss om Östra Flygeln av dessa små tidningsfragment? De låg nerbäddade i sågspånen som antingen har lagts på vid den stora renoveringen 1938-1940 eller möjligen vid en tidigare renovering. I så fall tidigast 9 maj 1930. Kanske hitta vi fler pusselbitar då vi fortsätta "skotta" - vem vet?

måndag 5 februari 2018

"Östra Flygeln" - vad är det för hus?


Som du kanske redan vet finns totalt tre bostadshus på gården, varav jag tidigare bara har berättat om det stora hus som vi kallar "Gesters". Mangårdsbyggnaden (byggd 1856) var bebodd fram till 1974. Den tidigare ägarfamiljen hette just Gester, som är ett lokalt soldatnamn.  På vardera sidan om "Gesters" ligger mindre hus (i vinkel mot mangårdsbyggnaden) och vi kallar dem helt enkelt för Västra och Östra Flygeln. De bildar tillsammans en U-formad gårdsplan öppen mot söder (se kartan tidigare i bloggen). Den Västra Flygeln är delvis renoverad och där har vi bott sedan vi köpte gården 1990 (jag berättar mer om Västra Flygeln en annan gång).

Östra Flygeln från nordost år 2011. Omklädd med kilsågad panel men lockläkten är delvis omålad.

Östra Flygeln är nästan säkert gårdens äldsta byggnad, sannolikt från 1700-talet. Den är flyttad  och ändrad minst en gång, det syns på urtag i timmerstommen. Yttermåtten är ca 5 x 15 meter och övervåningen har bara ståhöjd under mittstocken. Sannolikt har den haft många funktioner under tidernas gång. Under det tidiga 1900-talet var mittdelen en "insaltningsbod" - det märktes tydligt på de saltindränkta golvplanken där alla spikar rostat bort - kvar fanns bara bruna fläckar. Norra delen skall enligt ryktat ha varit bakstuga med vedeldad bakugn, men byggdes ca 1940 om till bostad.  Där bodde drängen Richard Herlin och hans växande familj i ett rum med kök och kökskammare klädda med pärlspont. Kallvatten med handpump och avlopp drogs in i köket. Till utedasset var det ca 40 meter. För värmen stod en vacker kakelugn och kökets nya vedspis klarade matlagningen.


Östra Flygeln från sydväst år 2015. Nyligen rödfärgad 3:e gången och med nyrenoverad veranda.
Så ser det ut än idag - ingen stor ändring har skett förrän nu. Även den södra delen av huset blev samtidigt (ca 1940) drängkammare för en annan av gårdens drängar. Från 1970- och 1980-talen fanns inga drängar och då kom Östra Flygeln att hyras ut som sommarhus. Då hade värmen kompletterats med ett par el-element som säkert var på mycket under vår och höst. Golvdraget hade minskats genom att lägga in tät plastmatta - en ödesdiger åtgärd skulle vi upptäcka senare. Från att vi köpte fastigheten 1990 har huset bara använts som förvaringslokal - ej bostad.

Nästa gång skall jag berätta vad vi har åtgärdat på Östra Flygeln under 28 år - det är faktiskt en hel del!

 
Interiör 2016. Ruttet golvbjälklag och lösa mellanväggar till hallen utrivna. Kakelugnen måste sättas om - läcker rök i alla skarvar!


Bildtexter:

Omstart blogg "Nio Tak och allt därunder" – varför skriver jag och varför läser du?


Många bloggars förbannelse är att de sällan uppdateras - annat "viktigt" kommer oftast emellan. Min blogg "Nio Tak och allt därunder" är tyvärr ett riktigt praktexempel - inget är skrivet på ca fyra år (sedan april 2014)! Lika bra att hoppa över alla dåliga ursäkter och satsa på rejäl förbättring! Minst en inlägg per månad borde jag väl klara? Det saknas inte ämnen för bloggen - tvärtom! Mycket har hänt med några av våra nio hus!

Varför skriver jag över huvud taget denna blogg? Dels gillar jag att skriva  - nästan oavsett vad det gäller. Dels känns det roligt att kunna dela information med andra som har samma intresse. Och slutligen finns ett behov att dokumentera vår renovering på ett lite lättsamt sätt.

Men varför läser du denna ganska nördiga blogg? Jag vet inte men blir självklart glad om du berättar det i en kommentar.

Kanske vill du också veta hur vi ser ut? Overall är ett väldigt populärt hemmaplagg - alltid något som skall göras!




Anna högtryckstvättar handslaget 2-kupigt tegel.



Bengt renoverar skadat timmer på "Gesters" tak. 


 

fredag 18 april 2014

Om att sitta ute!

Breda och tjocka som en halv stock - tål lätt övervikt!
Mycket "egen" design - men det  blev stabilt!
Varje vår är likadan - brevlådan fylls av butikskedjornas erbjudanden om utelivets "måste-prylar"! Maffiga monstergrillar skall samsas med nya utemöbler i konstrotting och aintwood. Utemöbler som är nästan helt lika och som ungefär samtidigt fyller framtidens återvinnings-containers! Men kärnfrågan finns kvar - så här års vill vi sitta ute, vad skall vi sitta på?

I vår familj slängs nästan inget som fortfarande fungerar - alltså dras vi med många halvgamla prylar. Men nu har vi till slut tröttnat på våra 1980-tals grådaskiga plaststolar med pulverlackat stålstomme och matchande bord. De såldes som "underhållsfria" - är alltså nästan omöjliga att underhålla! Dessutom gillar jag verkligen återanvändning av material. Det är nästan skön konst att se kreativa människor skapa nya nyttoföremål av gamla prylar med en alldeles egen utformning. Att skapa eget tar mer tid men lååångsaaamhet har ett egenvärde!

Vår egen kravspec - vad säger den? Den stenlagda uteplatsen (grannens kasserade 70-tals betongsten) på "Gesters" sydsida behöver möbler som stämmer med huset - trä, rött och rejält! Gärna långa bänkar och ett massivt långsmalt träbord däremellan. Enkelt årsunderhåll (linoljefärg och olja) och ursprungliga material önskade vi också. Det visade sig att vi redan hade allt material (utom lite gängad stång och muttrar).

 En gammal och gedigen bordskiva hittade vi på vinden.  2 x 0,7 meter och gjord av två 35 cm breda handhyvlade plankor med mycket kärnvirke var den absolut värd att bevara! Ett gammalt och trasigt underrede till en torkställning kapades, reparerades och byggdes på för att passa bordsskivan. Bänkarnas sittyta består av gamla golvplank (egentligen en halv kluven stock) från vår vagnsbod.  Planken är minst hundra år gamla, numrerade och har antagligen legat på flera golv. De flesta husägare hade säkert eldat upp dem. Nu bitvis ruttna och med mycket sliten yta, men efter högtryckstvätt, grovfräsning med motorsåg, handhyvling och handslipning fick de en vacker patina. Bänkarnas "bockar" (egen design) gjordes av begagnat virke samt 6 tum dräneringsrör av tegel som bultades ihop med gängstång och skruvades mot stockarna. Bänkarna är extremt stabila - men kräver två personer för förflyttning pga tyngden! Det gick åt ett par liter rå linolja och terpentin för att olja in trävirket samt lite engelskt röd linoljefärg - men framförallt många timmars arbete! Tegel och trä mår bra av att tas in vintertid och lite mer olja behövs säkert till våren, men annars är våra "nya" utemöbler garanterat långlivade! Och detta  gav mersmak - kanske blir det fler "hemkörda" bänkar till nästa vår?                        

Nöjd snickare tar igen sig - snart dags för nästa projekt!       

torsdag 2 januari 2014

Nio tak - varför så många?

Vår gård är en av de ursprungliga gårdarna i Gästre. Men den har säkert bytt ägare många gånger sedan 1200-talets Kungsby. Från början av 1900-talet tom 1974 ägdes den av familjen Gester (Gester är ett lokalt soldatnamn). Vi vill "utforska" gårdens historia, men har inte kommit så långt ännu.

Gammal karta över Gästre. Markerade vita är bostadshus som finns kvar idag. Nr 9 och 10 är vår gård - om du hittar?



Redan då vi köpte 1990, tyckte vi - "för många hus"! Vi räknade efter hur många byggnader som ursprungligen hört till gården före avstyckningen 1987. Resultat - 27 st! Tänk att hålla efter alla takpannor, rödfärga väggar regelbundet, se till trasiga fönster, etc - vilken jättejobb! Och vår granne, som var ägare från mitten av 1970-talet till 1987, hade dessutom en egen gård, med många hus, att ta hand om. Men nu skall det handla om just våra "Nio tak" - vad är det för hus?

Kort summering - 3 bostadshus, 3 ekonomibyggnader, 2 timrade jordkällare och 1 garage. Dessutom erkänns - vi har byggt till en stor carport och ett växthus, samt rivit 2 utedass och 1 hönshus som alla tre var för dåliga att rädda. Jag nöjer mig med att berätta om 1 av de 3 bostadshusen denna gång. 




Det stora huset (som vi kallar "Gesters") byggdes ca 1856 - dvs före Laga Skiftet i Gästre. Att bygga nytt minskade risken att behöva flytta ut från byn, då det blev dyrare att kompensera ett nytt hus än ett gammalt nedslitet. Enligt Upplands-museet står huset på samma plats som en tidigare mangårdsbyggnad. Kanske blev då grundläggningen förenklad? Vi vet också att mycket byggmaterial är återanvänt - kanske från det gamla huset? Till detta återkommer jag då renoveringen framskrider. Ingen har bott i "Gesters" sedan 1974 och underhållet är klart eftersatt. Mycket är ursprungligt och det är ett fantastiskt hus, att med varsam hand, få återställa.

onsdag 1 januari 2014

Inget skryt - men Gästre är en unik by!

Byn är verkligen gammal. Här har människor bott sedan bronsåldern - kanske tom längre? Ett gammalt gravfält ligger naturskönt strax norr om vår gård. För drygt 800 år sedan var detta en kungsby och av 12 gårdar ägdes 11 av kronan (kungen). Namnet var då Gestilren och 1210 stod här en känd strid där bl a kung Sverker dog. Vann gjorde Erik, som i november 1210 blev Sveriges förste krönte kung. År 2010 hade vi därför ett stort 800-års jubileum av Striden i Gestilren med ca 4000 besökare - en dag vi i byn knappast glömmer!

Amatörteatern uppförde "Slaget vid Gestilren" på vår gräsmatta


Gästre växte till en av Upplands största byar. Vid Laga Skiftet på 1860-talet fanns 19 gårdar, varav 3 flyttades ut. Militärt var byn också ansvarig för hela 10 indelta grenadjärer (unikt i Sverige) - de bodde på små torp i Dunderbo. År 1906 kom järnvägen (Enköping-Heby-Runhällen) till byn, vilket satte igång en ny tillväxtboom med bl a bank, post, butik och mejeri. EHRJ var tyvärr en av Sveriges mest olönsamma järnvägar och lades ned helt 1968.

Järnvägsrälsen är borta, men magasinen finns kvar i Gästre




Idag finns tre verksamma jordbruk och i byn bor totalt 23 hushåll. De flesta pendlar till arbeten i Enköping, Stockholm, Uppsala och Västerås. Många gamla byggnader finns kvar och i Gästre finns mycket att upptäcka. Välkommen hit om du har vägarna förbi (Gästre ligger bara 500 meter från väg 70, 15 km norr om Enköping ).

Välkommen till Gästre

söndag 29 december 2013

Hur hamnade vi just här?

Sedan 1984 bodde vi i en 70-talsvilla i Upplands Väsby och var lite less på den tidens charmlösa hus och dåliga byggstandard. Golv av spånskiva som kollapsade då de blev blöta, väggar av tunn gipsskiva som det lätt blev stora hål i och direktverkande elpaneler var inget för oss! Liggtimmer, Falu rödfärg, kakelugnar och fria vidder var några av drömmarna. Vi trivdes med våra jobb i Uppsala respektive Stockholm och insåg att det skulle bli mycket pendling för att nå målet!

Mellan 1988 och 1990 besöktes ett 30-tal ställen som var antingen för dyra, för dåliga, för långt bort eller som någon annan helt enkelt hann köpa innan vi bestämt oss. Vi hade nästan gett upp men var i januari 1990 på väg till en visning i Sala. En liten annons i DN berättade om en avstyckad gård strax norr om Enköping - dvs bara någon kilometers omväg. 

Vi kom aldrig till Sala! Det tog knappt trettio minuter innan vi bestämt oss och ringt mäklaren. Gården låg i vacker bymiljö. Den hade en kort allé fram till en kringbyggd gård. Stor tomt och ekonomibyggnader för mina gamla bilar fanns. Bra läge för pendling. Några saker fick vi pruta på. Ingen "sjöutsikt" pga av vår dåliga tajming - slätten torkade ut efter bronsåldern! Och högt läge är relativt - med 15 meter över slättlandet har vi ändå milsvid utsikt. En sak insåg vi direkt. Det skulle bli jobbigt med så många hus! Och med "nio tak" kan vi bekräfta de farhågorna 23 år senare! 

Nästa gång skall jag berätta lite mer om byn och om alla våra hus.